Kampen fortsätter
Rasismen ska krossas,
Kampen fortsätter!
INGA NAZISTER PÅ VÅRA GATOR!
Vad ska vi göra?
Krossa rasismen!
När?
NU!
Året är 2014. Dessa ramsor skriks högt i Kungsträdgården. Vi demonstrerar mot Svenskarnas Parti. Det där nazistiska partiet som ska marschera utmed Stockholms gator. För ett kort ögonblick undrar jag om jag verkligen befinner mig på 2000-talet, om det verkligen är år 2014. Det känns som att vi har kastats tillbaka ett x antal år till Andra världskriget då Hitler härjade. Att ca 200 nazister ska få "marschera" är för mig helt ofattbart. Hur kan människor ha så imbecilla åsikter år 2014? När gick det så snett? Det fina denna dag är att så många har tagit sin tid att komma till Kungsträdgården och alla verkar vara peppade på att slakta de sjuka åsikter som befinner sig bara några hundra meter bort.
Jag drar mig hemåt för att fixa lite saker men på vägen hem börjar jag följa händelserna i Kungsträdgårdens live-tv. När jag kommit hem inser jag att jag borde stannat kvar och fixat mina saker senare. Det blir ändå så. Jag sätter mig direkt och tittar vidare på live-tv:n. Det gör mig arg att se Svenskarnas parti marschera helt fritt på våra gator. Jag kommer aldrig förstå mig på deras åsikter eller att de går där med sina flaggor.
Solidariteten som jag såg i Kungsan bland alla motdemonstranter igår var vacker. Det fick mig att inse, kampen kommer alltid fortsätta. Nazisterna kommer finnas där och de kommer försöka vinna, men vi kommer alltid vinna. Vi kommer alltid vara fler, vad som än händer. Nazisterna kommer aldrig styra och förhoppningsvis lyckas vi på något sätt ändra deras åsikter till det bättre. Vi kommer alltid att segra, vi är alltid starker och fler.
KAMPEN FORTSÄTTER.
Kampen fortsätter!
INGA NAZISTER PÅ VÅRA GATOR!
Vad ska vi göra?
Krossa rasismen!
När?
NU!
Året är 2014. Dessa ramsor skriks högt i Kungsträdgården. Vi demonstrerar mot Svenskarnas Parti. Det där nazistiska partiet som ska marschera utmed Stockholms gator. För ett kort ögonblick undrar jag om jag verkligen befinner mig på 2000-talet, om det verkligen är år 2014. Det känns som att vi har kastats tillbaka ett x antal år till Andra världskriget då Hitler härjade. Att ca 200 nazister ska få "marschera" är för mig helt ofattbart. Hur kan människor ha så imbecilla åsikter år 2014? När gick det så snett? Det fina denna dag är att så många har tagit sin tid att komma till Kungsträdgården och alla verkar vara peppade på att slakta de sjuka åsikter som befinner sig bara några hundra meter bort.
Jag drar mig hemåt för att fixa lite saker men på vägen hem börjar jag följa händelserna i Kungsträdgårdens live-tv. När jag kommit hem inser jag att jag borde stannat kvar och fixat mina saker senare. Det blir ändå så. Jag sätter mig direkt och tittar vidare på live-tv:n. Det gör mig arg att se Svenskarnas parti marschera helt fritt på våra gator. Jag kommer aldrig förstå mig på deras åsikter eller att de går där med sina flaggor.
Solidariteten som jag såg i Kungsan bland alla motdemonstranter igår var vacker. Det fick mig att inse, kampen kommer alltid fortsätta. Nazisterna kommer finnas där och de kommer försöka vinna, men vi kommer alltid vinna. Vi kommer alltid vara fler, vad som än händer. Nazisterna kommer aldrig styra och förhoppningsvis lyckas vi på något sätt ändra deras åsikter till det bättre. Vi kommer alltid att segra, vi är alltid starker och fler.
KAMPEN FORTSÄTTER.